Folket i byarna på öns västra sida, från Säby i norr till Näs i söder, hade förr i tiden mycket affärer och umgänge med folket i socknarna Brandstorp, Gustav Adolf och Fågelås på Västgötasidan. Förbindelsena upprättshölls med de av byarna gemensamt ägda byabåtarna. I flera av byarna fanns två byabåtar, »den store« och »den halvstore«. Öbönderna besökte traditionsmässigt »Torkelsrydsmarken« där en livlig kommers, framförallt med nötboskap förekom. Många djur köptes upp och fraktades över till ön i dessa byabåtar. Det idkades livlig byteshandel, öborna skeppade över utsäde och vete till brödsäd och erhöll ved och virke i retur.
      Visingsöbönderna gjorde dessutom regelbundet kvarnresor över sjön och malde sin spannmål i de vattenkvarnar som fanns t ex vid Skämningsfors, Rödån och Häldeholm. Som regel skulle mjölet med på hemresan så man fick övernatta hos mjölnaren, dessa resor var säkerligen ett dåtida nöje för karlarna. Det har under årens lopp fraktats över åtskilligt med byggnadsvirke från Västergötland. Under den tid man timrade upp husen användes Västgötavirke i största utsträckning, dels därför att det rådde brist på virke på ön, dels därför att det var av betydligt bättre kvalitet än »öbovirket«.
      Med tiden krävdes dock högre effektivitet och örbindelsen med Västgötarna ebbade så sakta ut. Under 1930-talet upphörde kvarnresorna och malningen övertogs helt av den motordrivna kvarnen på ön.

Bybeskrivningen bygger på en text av Per-Evert Krantz, Visingsö, från boken Asby, Rönäs, Husgärde – en gårdshistorik utgiven av Visingsö Hembygdsförening 1997. Är du intresserad att läsa hela boken finns några få exemplar finns kvar, kontakta Bengt Johansson 0390-40622, 40212. Den finns också att låna på Visingsö bibliotek.