Näs by på sydspetsen av Visingsö har historisk bakgrund genom den här belägna Näs slottsruin. Slottet var under medeltiden residens för ett flertal av Sveriges konungar. Mest känd torde den siste slottsherren Magnus Ladulås vara – han avled här i december 1290.
      När man färdas via landsvägen norr ifrån och har passerat byns gräns är man strax framme vid den plats där konung Karl Sverkersson dräptes på väg hem från Skärtorsdagsmässan i Ströja kyrka [nuvarande Brahekyrkan]. Det sägs att konungaliket fjättrades vid en här växande ek. Detta träd som vid sitt fall torde uppnått en ålder av inemot 1000 år, fick omkring 1900 skatta åt förgängelsen. En ny ek planterades omkring 1960 på samma plats, omedelbart väster om landsvägen.
      Då färden fortsätter söderut är man framme vid det krön där Näs väderkvarn var belägen. Här har man en betagande utsikt över södra Vätterbygden, med Jönköpings stad i fonden och Taberg i dess bakgrund. Ett tjusigt panorama särskilt under lugna sommarkvällar med stadens ljus speglande i Vätterns yta samt trafiken på E4 som ett ringlande pärlband.
      Byns östra del är belägen på den höjdrygg som efter istidens slut gjordes av en liten ö i Vättersjön. Den forna strandlinjen följer i stort sett nivålinjen 100 m ö h. Jordmånen på höjdryggen utgörs i huvudsak av grusmylla. Från krönet sluttar marken kraftigt ned mot den forna strandlinjen, markens bördighet ökar också succesivt ned mot den forna strandlinjen. På östsluttningen förekommer utmed sjön ett bälte bestående av flygsand. I byns nordöstra hörn förekommer ett litet område bestående av kullar, benämnt "märrakörrgårn", i forna tider en begravningsplats för hästar.
      Utmed östra stranden utgörs kanten mot sjön av lodräta sjöbackar där man kan beskåda Visingsöformationen. Vattnet har under årens lopp bearbetat formationen så att det här och var bildats grottor, pelare och andra figurer vilka benämns Näsbo stallar, kyrkan, predikstolen, Gilbertils grotta osv. Sjöbackarna avtar sedan i höjd ned mot sydöstra udden där Näs slottsruin, resterna av Sveriges äldsta profana byggnad, är belägen. Då man passerat denna plats är man framme vid Näsboviken, där sjöbackarna är nästan obefintliga. Här låg byns samtliga gårdar i rad vid tiden för laga skiftet på 1830-talet. Byns brygga och båthus var också givetvis belägna här. På öns sydvästra udde som markant skjuter ut mot söder är fyren belägen.

Den gamla väderkvarnen i Näs,
numera riven.

Bybeskrivningen bygger på en text av Per-Evert Krantz, Visingsö, från boken Näs by – en gårdshistorik utgiven av Visingsö Hembygdsförening 1996. Boken finns att köpa genom Bengt Johansson 0390-40622, 40212.