Stigby

Stigby är belägen på Visingsö södra del, till största delen på den grusås som löper i öns längdriktning. Enligt Allvins beskrivning över Vista Härad, utgiven 1859, »påträffar man här en ytterst mager och ofruktbar jordmån, där har man vid laga skiftet nödgats, som impediment, afrösa flere tunnland däraf«. Jordmånen i i Stigby är väl knappast en av de bästa men fullt så illa är det nog inte ändå.


En del av Stigby från ovan – här låg hela byn före laga skiftet

Förr i tiden var ägosplittringen total i byarna, varje gård hade sina ägor i en mängd skiften undet det att bebyggelsen oftast var koncentrerad i en klunga. För att få ordning på detta började man under 1700-talets senare del att genomföra reformer härför. Först det s k storskiftet, som innebar att varje gårds ägor sammanfördes i större lotter, så få som möjligt, dock utan sprängning av byorganisationen.
      Storskiftet avlöstes dock av en mera radikal skiftesreform, kallad laga skifte, enligt stadgar 1827, varigenom varje gårds ägor sammanfördes och samtidigt utflyttning av byggnader fick utföras till respektive skifteslotter, en nog så plågsam procedur för allmogen. Vid detta tillfälle skedde en gradering av åkermarken i byn efter bördighet så att den som erhöll mark av sämre kvalitet erhöll större areal och vice versa. 1851 verkställdes laga skiftet i Stigby. Då uttogs också fyra allmänna platser för byns gemensamma behov: ett grustag, ett lertag, ett stenbrott – nuvarande örlinnera, ett skogsområde om ca sju hektar i södra delen av byn – och båthusplan. Grustaget friköptes 1982, men övriga platser är fortfarande samfällt ägda av byn.

August Svensson i Stigby var den sista på Visingsö som använde oxar i jordbruket.
Bybeskrivningen bygger på en text av Per-Evert Krantz, Visingsö, från boken Stigby by – en gårdshistorik utgiven av Visingsö Hembygdsförening 1996. Boken är tyvärr slutsåld, men låna den gärna på Visingsö bibliotek!

Till www.visingso.net!