På Visingsö finns en av Sveriges största sammanhängande ekskogar, den omfattar idag ca 360 ha (plus 152 ha barrskog). Under medeltiden fram till 1600-talet, då Brahegreven började plantera skog, var ön i stort sett kalhuggen.
      Den stora ekplanteringen påbörjades 1832 som ett led i en statlig plan för att säkra tillgången på virke till flottan. Ekollon köptes in från skilda landsändar och olika metoder för sådd och utplantering prövades. Efter tio år var över 300 000 ekar planterade. Undervegetation bestående av ask, alm, lönn, lärk, bok och silvergran planterades för att stammarna skulle bli raka och rena.
      Graninslaget i ekskogen bidrar också till att fågellivet i skogen är rikt. Ett stort antal fågelarter häckar i skogen. Störst behållning ur fågelsynpunkt har man av ett besök i skogen från april fram till midsommar.
      Skogen har hela tiden skötts med omsorg och levererar idag många kubikmeter prima ekvirke. På 1970-talet erbjöds marinchefen ekarna till fartygsbygge av den dåvarande förvaltaren Domänverket, av förståeliga skäl avböjde han erbjudandet. Ekvirke från Visingsö har emellertid används till fartyg såsom kopior av Vikingaskepp, repliken av ostindiefararen Götheborg och inte minst vid uppförandet av Wasa-museet i Stockholm. Virke levereras också till bl a inredningsindustrin.